Vad är det som har hänt????

Hur har det kunnat bli såhär?? För ett tag sen var jag hur glad och lycklig som helst, just nu är allt bara skit.. Inget känns roligt, har liksom inget att se framemot....Min semester som jag länge längtat efter känns som om den kan jag lika väl skita i förrutom dem 2 veckor jag har barnen.. Vad är det för semester att vara ensam utan ngn??? Mina planer gick åt helvete... Hade jag inte haft barn hade jag tagit mitt pick och pack och bara dragit härifrån, långt långt bort från allt...
För bara några dagar sen var allt bra, tills nu när jag bara känner att allt är skit. Har inget tålamod med mina barn, vågar knappt fråga om han vill träffa mig( kanske rädd för svaret), vet inte riktigt hur jag ska bete mig, rädd för att säga fel saker.

Hade jag varit singel, hade jag ställt in mig på en semester ensam men nu när jag har pojkvän hade jag ställt in mig på en mysig semester och bara göra vad som faller in en, men så blev det inte.. Visst jag kan vara på landet me mina föräldrar men det är ju inte kul i fyra veckor, funderar på att korta av min semester och bara ta två eller kanske tre veckor, men har inte bestämt mig än... Jo jag ljög en sak har jag att se framemot,, Utomlands med mamma i september:) ska bli riktigt kul.

"Ligger i min säng helt ensam och tänker på dig
Försöker fatta ett beslut.
Mitt huvud säger JA
Mitt hjärta säger NEJ
Jag önskar du inte fanns
Jag går längs vägen försöker glömma dig, men jag kan inte låta dig försvinna.
Jag längtar efter dig. Jag kommer ihåg den kvällen då det var du och jag.
Det var så fint, vart tog allt det vägen?"

"Det du sa
fick min mun att le
mina ögon att gråta¨
kanske också mitt hjärta att förlåta

Det du visade
fick mig att tro på hoppet
tro på glädjen
tro på dig

Dina ord
mättade min hunde
slukade min längtan
torkade mina tårar

Det du gjorde
fick mig att inse
att lycka är ett ord som inte är till för mig".