Livet är inte alltid så lätt att leva!!!

Livet är inte alltid en dans på röda rosor, eller rosa moln, kalla det vad du vill, men när man äntligen börjar känna stabilitet, så händer det ngt. Ngt som får en att hamna åter igen under fotsulorna. Hade ÄNTLIGEN börjat känna mig i trygg i min tillvaro, då är det klart att man ska börja tänka, tänka, tänka och undra vad man gör för fel. Varför kan inte livet vara en dans på rosor, eller varför kan man inte få flyga på rosa moln??? Ibland skulle jag bara vilja fly från allt, och bara få vara jag för en sekund eller två. Men det går inte, för jag har två underbara barn att ta hänsyn till och dem betyder SÅ mycket för mig.

När jag separerade från deras pappa för lite drygt två och ett halvt år sen, så levde jag loppan varannan vecka, och kände för ett tag sen att jag börjat sakta men säkert hittat tillbaka till mig, till Linda, Linda som jag en gång var innan jag fick barn, innan jag träffa Tony, innan jag flyttade hemifrån, jag har nog alltid varit lite galen utav mig, och med mina nya pojkvän kan jag verkligen vara mig själv, och det är jätteskönt. Älskar han jättemycket. !!!

Men en sak är rätt jobbigt och det är att så fort jag behöver få prata, reda upp saker och ting, blir han liksom rädd eller rädd är inte heller riktigt rätt ord, men det är svårt att få ur han vad han känner , han har svårt att pratat känslor, Och jag är som en öppen bok för er som inte fattat det innan..

Men ibland är det saker som gör att jag tvivlar, små ord som bara vi brukar säga till varandra, små ord som vi kommit på som han använder på andra, Varför??? Han är ärlig rakt igenom, men varför tvivlar jag?? Vill han göra andra glada eller är han på rikigt oärlig mot mig?? Ja jag vet inte och vill kanske inte veta heller!Men det sårar mig rätt mycket.

Jag har Johan i mitt liv, och det är jag så glad över, han är min bästa vän. Han pratar jag me om allt, bollar me när jag mår dåligt, får hans sida utav saken, vad han tycker och tänker. Och jag så Sjukt jävla glad att han är min vän.

Oki, känns lite bättre nu, när jag känner mig nere så skriver jag, skriver, skriver, skriver..

Puss och kram